Försvarsmakten har fler än 7 000 st personbilar och transportfordon i sin lättare fordonsflotta, för vilka myndigheten har behov av ramavtal för verkstadstjänster och reservdelar. En betydande del av fordonsflottan består i dagsläget av äldre fordon (årsmodell 2015 och äldre) och med anledning av den upprustning som Försvarsmakten står inför ska även fordonsflottan successivt omsättas, varefter nyare fordon tillkommer myndigheten. Fordonsflottan av standardfordon består av såväl personbilar, transportbilar och lätta lastbilar som släpvagnar och motorcyklar. Dessa fordon måste under sin tekniska livslängd vidmakthållas genom underhåll, reparationer och reservdelar, för vilket Försvarsmakten har behov av ramavtal.   Försvarsmakten har egen verkstadskapacitet genom myndighetens markverkstäder som består av utbildad verkstadspersonal- och tekniker som kan omhänderta en bred skara av fordonstyper, däribland de fordonsfabrikat som efterfrågas i upphandlingen och mer militärspecifik materiel. Vanligen anlitas civil leverantör för att omhänderta verkstadstjänster för myndighetens standardfordon, men det förekommer att Försvarsmaktens markverkstadspersonal utför arbete i egen regi. Det är av betydelse för Försvarsmakten att ramavtalsleverantörerna finns representerade i närheten av Försvarsmaktens verksamhetsorter. Verksamhetsorter kan vara orter där Försvarsmakten har garnisonsområden, regementen, övnings-, skjut- eller flygfält.  Försvarsmakten ser även behov av att Leverantören kan tillhandahålla tjänsterna på enskilda platser i förekommande fall då Sverige ska tillhandahålla värdlandsstöd (VLS) för andra NATO-länders besökande förband. Behovet, inom ramen för VLS kan vara mer eller mindre sällan förekommande, men likväl ett behov som Försvarsmakten ser kan komma ha betydelse för uppdraget under ramavtalets löptid. Försvarsmakten har dessutom i förekommande fall behov av att kunna avropa tjänster internationellt, vilket i huvudsak är inom norra Norge, nordvästra och västra Finland, Baltikum och övriga Europa.

Underhållstjänster och reservdelar till lätta standardfordon

Försvarsmakten har fler än 7 000 st personbilar och transportfordon i sin lättare fordonsflotta, för vilka myndigheten har behov av ramavtal för verkstadstjänster och reservdelar. En betydande del av fordonsflottan består i dagsläget av äldre fordon (årsmodell 2015 och äldre) och med anledning av den upprustning som Försvarsmakten står inför ska även fordonsflottan successivt omsättas, varefter nyare fordon tillkommer myndigheten. Fordonsflottan av standardfordon består av såväl personbilar, transportbilar och lätta lastbilar som släpvagnar och motorcyklar. Dessa fordon måste under sin tekniska livslängd vidmakthållas genom underhåll, reparationer och reservdelar, för vilket Försvarsmakten har behov av ramavtal.   Försvarsmakten har egen verkstadskapacitet genom myndighetens markverkstäder som består av utbildad verkstadspersonal- och tekniker som kan omhänderta en bred skara av fordonstyper, däribland de fordonsfabrikat som efterfrågas i upphandlingen och mer militärspecifik materiel. Vanligen anlitas civil leverantör för att omhänderta verkstadstjänster för myndighetens standardfordon, men det förekommer att Försvarsmaktens markverkstadspersonal utför arbete i egen regi. Det är av betydelse för Försvarsmakten att ramavtalsleverantörerna finns representerade i närheten av Försvarsmaktens verksamhetsorter. Verksamhetsorter kan vara orter där Försvarsmakten har garnisonsområden, regementen, övnings-, skjut- eller flygfält.  Försvarsmakten ser även behov av att Leverantören kan tillhandahålla tjänsterna på enskilda platser i förekommande fall då Sverige ska tillhandahålla värdlandsstöd (VLS) för andra NATO-länders besökande förband. Behovet, inom ramen för VLS kan vara mer eller mindre sällan förekommande, men likväl ett behov som Försvarsmakten ser kan komma ha betydelse för uppdraget under ramavtalets löptid. Försvarsmakten har dessutom i förekommande fall behov av att kunna avropa tjänster internationellt, vilket i huvudsak är inom norra Norge, nordvästra och västra Finland, Baltikum och övriga Europa.

Underhållstjänster och reservdelar till lätta standardfordon

Försvarsmakten har fler än 7 000 st personbilar och transportfordon i sin lättare fordonsflotta, för vilka myndigheten har behov av ramavtal för verkstadstjänster och reservdelar. En betydande del av fordonsflottan består i dagsläget av äldre fordon (årsmodell 2015 och äldre) och med anledning av den upprustning som Försvarsmakten står inför ska även fordonsflottan successivt omsättas, varefter nyare fordon tillkommer myndigheten. Fordonsflottan av standardfordon består av såväl personbilar, transportbilar och lätta lastbilar som släpvagnar och motorcyklar. Dessa fordon måste under sin tekniska livslängd vidmakthållas genom underhåll, reparationer och reservdelar, för vilket Försvarsmakten har behov av ramavtal.   Försvarsmakten har egen verkstadskapacitet genom myndighetens markverkstäder som består av utbildad verkstadspersonal- och tekniker som kan omhänderta en bred skara av fordonstyper, däribland de fordonsfabrikat som efterfrågas i upphandlingen och mer militärspecifik materiel. Vanligen anlitas civil leverantör för att omhänderta verkstadstjänster för myndighetens standardfordon, men det förekommer att Försvarsmaktens markverkstadspersonal utför arbete i egen regi.   Det är av betydelse för Försvarsmakten att ramavtalsleverantörerna finns representerade i närheten av Försvarsmaktens verksamhetsorter. Verksamhetsorter kan vara orter där Försvarsmakten har garnisonsområden, regementen, övnings-, skjut- eller flygfält.  Försvarsmakten ser även behov av att Leverantören kan tillhandahålla tjänsterna på enskilda platser i förekommande fall då Sverige ska tillhandahålla värdlandsstöd (VLS) för andra NATO-länders besökande förband. Behovet, inom ramen för VLS kan vara mer eller mindre sällan förekommande, men likväl ett behov som Försvarsmakten ser kan komma ha betydelse för uppdraget under ramavtalets löptid. Försvarsmakten har dessutom i förekommande fall behov av att kunna avropa tjänster internationellt, vilket i huvudsak är inom norra Norge, nordvästra och västra Finland, Baltikum och övriga Europa.